juliatove

Idag på mitt 3 timmars hål satt jag och funderade ... Vars min bästa vän har tagit vägen? Hon som jag var med varje dag och direkt vi var från varandra plingade det i telefonen och smsen rullade in.

Min bästavän är så klart Tove. Vi har spelat i samma fotbollslag (jaa, jag har talanger där också) drygt 6 år, så helt okända var vi inte för varandra. Men det var inte så att det blev vi två när man gick ihop två och två för att leka pepparkakskull. Det var främst i 7an vi började omgås. Mer och mer med tiden, ingen av oss visste att inom någon månad var det vi två som skinnet på korven (dvs, väääligt tighta).

I 8an bytte flickan skola och hamnade i samma klass som mig. Vilket gjorde att vi omgicks mer än vad ett spädbarn klänger runt sin mamma de första månaderna. Omogna som vi var och omogna som vi alltid förblev red jag ut på dig som om du var en häst nian ut. Gångerna vi drog på coop, eller varför inte ICA? som var min idé. Skadade inte mig hur långt det var. Vi delade alltid på din blåa cykel, vilket betyder = Din cykel, du cyklar, jag åker.

Du och jag föralltid

Idag ser det annars ut. Olika skolor, olika klass, ses knappt en gång i veckan. Umgås som om vi hatar varann, mer än hitler och judarna.

Men vad som än hände och vad som än händer kommer ingen kunna ta din plats. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Bästa vännen.